Två äldre damer släpper in mig dit jag skall utan att jag hinner ringa på porttelefonen. Stegar in och ringer på hennes dörr. Hon öppnar. Jag ser en blond tjej iklädd svarta byxor och ett svart Bob Dylan linne. Jag tänkte oj vad bra hon ser ut. Ger henne en kram. Jag är iklädd mina bruna byxor och en baggy t-shirt, orakad och eftersom jag precis duschade är håret blött och jag bär min mössa. Vi räknade ut att det är mer än nio månader jag såg henne senast. I bakgrunden spelas Bob Dylan från datorn medans vi sätter oss i soffan och öppnar vinflaskan jag har tagit med. Det är absolut inga sura miner då vi pratar som det vore igår vi senast sågs. Det var mysigt och vinet tog slut. Samma sekund som vinet försvann kom en flaska kapten upp på bordet. Hon är bara för bra!

Klockan blev mer än vad jag trodde och det ringer på hennes telefon. Det är hennes pojkvän. Stämningen dör lite. Vi hade det så mysigt och det var verkligen jätte trevligt. Misstolka mig inte men i samma veva som hennes pojkvän pratat med henne och säger att han står utanför men tar en promenad så blev jag lite illa till vid. Hade ingen riktigt koll på om de fortfarande var de två eller om hon faktiskt var singel. Jag ville ligga och kramas med henne. Känna hennes värme, närhet, HENNE. Jag har saknat henne, det har jag verkligen. Men jag avskyr otrohet så jag höll inne med massa. Kanske för mycket? Nu tänker jag absolut inte sex utan mest komplimanger, minnen, kramar, mys…

Tar och lutar mig fram emot datorn för att kolla när mina bussar går. Cirkus 20 minuter tills att jag behöver gå. Tiden går för fort. Hade velat spendera mer tid med henne ikväll. Det var en bra kväll. Tittar på henne och tänker att jag är en idiot. Hennes örhängen som är elefanter fick mig bara att tänka att hon är den kvinnliga motsatsen till mig. Hade jag ikväll fått sova med henne hade det varit guld. Inte ha sex utan mest bara omfamnades just henne, hon som funnits där så länge. Men detta fenomen att hon har pojkvän. Kan bara avundas honom…