Jag är så känslomässigt instabil. Mina tankar sviker mig och finns det ljus i tunneln? Sedan jag lämnade sjukhuset i fredags har jag inte alls mått bra. Mina symptom fortsätter förpesta mitt liv och tårar rinner längst kinderna på mig. Trots alla negativa vibbar känner jag mig stark då jag inte lät känslorna ta över nu i helgen. Rebecka fyllde 22 och det var trevligt. Men jag var ju inte mig själv, sådär full och odräglig samt rolig som alltid. Nej vickade mest på höfterna tillsammans med favorit Michigan där på Valands dansgolv. Snart måndag och jag har vid tillfället inte lust till ett skit. Jobba, vara social och trevlig.... nej det lockar inte alls! Simon says take it easy! Bög