Inte en dag denna veckan har min buss kommit i tid. Ganska frustrerande att stå där i båset tillsammans med alla grannar och folk man känner igen. Man säger inte direkt något utan jag står mest och gäspar med musik i öronen. Men nu när man inte åker bil till och från arbetet ser man mer i vardagen. Ett hett exempel på det är alla "nya" affärer i stan. Jag påtalade exempelvis idag att jag inte visste att en viss affär lång på den gatan och fick en härlig kommentar från en kollega. Efterbliven och dum man känner sig då och att man trodde jag kunde Göteborg.