.310


Är det bara jag som ibland blir något folkskygg? Gick omkring i vår kära stad idag och bara var irriterad att folk är i vägen. Småskitar som går i led, hand i hand och bara vägrar flytta på sig förutom när man står där en halvmeter ifrån dem. Men jag kör på och klampar vidare som jag brukar. Tvingar folk flytta på sig eftersom jag är större, längre och har bristande respekt mot de flesta utom äldre människor.

Men varför jag var i vår stad idag är eftersom jag är tvungen att se mer proper ut till vardags än tidigare. Införskaffade en kavaj, fyra byxor utav den finare kalibern och var hemma vid ett stråket. När man shoppar skall det gå fort, inte stå och klämma och känna, läsa och prova. Man tar det som ser snyggt ut och tycker man det se okej ut går man till kassan. Inga fjanterier när jag shoppar utan mer rak på sak. Så från och med idag ser jagväl lite mer proper ut nu när man dessutom är nyklippt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


STEEN Girl From The North Country



Well, if you’re travelin’ in the north country fair. Where the winds hit heavy on the borderline. Remember me to one who lives there. She once was a true love of mine.

Well, if you go when the snowflakes storm. When the rivers freeze and summer ends. Please see if she’s wearing a coat so warm. To keep her from the howlin’ winds.

Please see for me if her hair hangs long, If it rolls and flows all down her breast. Please see for me if her hair hangs long, That’s the way I remember her best.

I’m a-wonderin’ if she remembers me at all. Many times I’ve often prayed. In the darkness of my night. In the brightness of my day.

So if you’re travelin’ in the north country fair. Where the winds hit heavy on the borderline. Remember me to one who lives there. She once was a true love of mine.
RSS 2.0