Farsan sitter i vardagsrummet med Queen i högtalaren och tillsammans med en tidning, avnjuter whiskeyn. Jag tänkte mig att jag också vill njuta utav fredagen som ikväll spenderas hemma. Sätter på Youtube och lever mig bort med klipp som ovan. Tänker att livet är för kort och varför sitter jag hemma? Varför ser vardagen så fruktansvärt trist ut? 8-17 jobb varje dag för att sedan leva för helgen. Varför säger jag inte upp mig, åker till Afrika för både öppna en bar och bli bartender. Varför tar jag inte en säsong i alperna? Varför befinner jag mig under denna höst/vinter depression? Om man jämför mitt tjugotvå årliga liv, vad kan man dra för paralleller gentemot klippet ovan?

Jag har vandrat i djungeln och levt kung på öar i Asien. Varit på safari i Afrika. Bevittnat öken, city samt djungel i Australien. Varit i svenska fjällen (wow) och alla länder vid alperna. Seglat och bilat genom diverse länder. Har färdats med flygplan genom hela världen förutom nord-/Sydamerika. Vad upplever man på vägen?

Fått erfara 60 sekunders fritt fall där jag hoppat fallskärm från en höjd på 14 000 feet alltså 4267 meter. Fått uppleva en värld under ytan vid en femdagars utflykt till barriärrevet. Ridit på elefanter. Kelat med både tigrar och lejon. Dykt och simmat med sköldpaddor och haj. Avnjutit flertalet berg i både pistad och puder. Lärt mig "surfa" genom att kunna stå på en bräda vid vågorna där Billabong Surf Festival utspelar sig. Sedan är det självklart allt annat grymt under vägen.

Vad har man kvar? När är man nöjd? En roadtrip med motorcykel, åka helikopter, göra Amerika, se vulkaner och pyramider, bevittna Saharas herravälde, hoppa bungyjump, älgjakt. Det finns verkligen 99 tusen saker jag vill göra och skall helt seriöst se över mitt liv från och med nu. Jag har bara möjligheter att packa och leva. Vad gör man egentligen hemma och varför, varför har jag ingen biljett någonstans eller… bokad tid för gadd? Fan